Little Sweden

Lördagkväll. Vi hänger på ett ställe som heter Indian. Mycket bra häng. Det är bara svenskar omkring oss. Och massa barn. Julie har fullt sjå med att säga hej till alla. Eller heeejj, öööhhhh, daaaa som hon säger.

Det känns lite som om vi är i Sverige en sommarkväll. Fast det är lite varmare. Och drinkarna lite billigare. Och lite starkare.

En grabb på 12 år ungefär kör en eldshow med jämna mellanrum. Jätteduktig. Om det vore min son skulle jag vara så nervös men hans mamma verkar väldigt lugn. Och stolt.

Killen kör sin eldshow

Senare under kvällen gick indianen him self fram och körde en eldshow också. Snabbare, bättre och farligare än pojkens. Men jag är ändå mest imponerad av grabben.

Indianen gör samma sak

Nu är vi alltså på Koh Lanta. På svensk-stranden som jag hörde någon kalla det. Havet, stranden och boendet är alla fina. Nära till Saladan, staden här, där det finns gott om shopping och restauranger.

Det är så mycket mer här än på Railey. Fler människor, mer att göra, mer att välja på, mer sand. Men efter Railey känns det rätt okej med mera liv. Får se vad vi tycker om 10 dagar här. Ibland känner jag att det är ett ställe vi kan återvända till och ibland känns det som om 10 dagar räcker för alltid.

Det råder inte direkt brist på uppmärksamhet kring Jullan fast att både mamma och pappa får massage.

Idag ska vi stilla mitt shoppingbehov med en helkväll i Saladan. Annars ser vi mest framemot tisdag då Yvve kommer och hälsar på oss. Tillsammans tänkte vi göra en snorklingsutflykt till fyra olika öar och även simma in i en grotta. Undra om Yvve vet om denna plan?

En dag i nästa vecka ska jag iväg och dyka. Redan nu orolig för att lämna Kalle. Men han är i goda händer, Julie kommer ta väl hand om honom. Vi har pratat om detta och hon har lovat att hålla honom sysselsatt.