Ändrade planer

Tio nätter på Koh Lanta blir femton istället. Vi skulle ha åkt till Ho Chi Minh City igår men blev kvar. Lite magbakterier hos mig och lite feber hos Julie spökade. Det är inte alltid frid och fröjd och glada dagar under åtta veckors semester. Om en småsjuk bebis gör en orolig hemma så är det ingenting mot vad hon gör här.

Att komma hem kommer bli en schlager. Och nu får Vietnam vänta till nästa vecka.

Hon står när hon vill. Och sätter sig på rumpan igen när hon vill också. Och nu är hon pigg, frisk och feberfri igen. Dock med lite kommande tänder som spökar.

Men det var också rätt skönt att slippa flytta på sig. För vi gillar ju Koh Lanta och har dessutom just upptäckt nästa strand, Long Beach, bara några minuter härifrån. Funderade ett tag på att byta boende till något där men mycket av lathet blev vi kvar på Klong Dao och Southern Lanta. Vi åker till Long Beach och käkar på kvällarna istället.

Såhär kan kvällarna spenderas på Long Beach, i små bambubås med glass, drinkar, öl och välling.

Dessutom fick vi några dagar till med kära mor när vi valde stanna. Julie kommer sakna farmor när hon åker.

Farmor och Julie under båtutflykten i söndags. Hon kommer sakna sin farmor, Jullan.

I och med den lilla fördröjningen av Vietnam knep vi också, mest jag kanske, in tre nätter i Bangkok på vägen. Så kan det gå. Nu slipper vi fixa visum till Vietnam också då vi bara stannar 15 dagar. Tyvärr hinner vi ju inte med allt vi tänkt i det avlånga landet och det ser ut som vi får ge upp bergsstaden Dalat.

Men ett par nätter i Bangkok väger ju upp mycket.

Med mina småelaka bakterier i magen missade jag söndagens bokade båtutflykt och fick spendera dagen i sängen i stället. Julie var dock pigg på dagen och hängde med Sandra och Yvve på en trevlig tur på havet med snorkling och bad.

Julie i sin vackra backpackerklänning.

Tyvärr kunde de inte simma hela vägen genom resans höjdpunkt - Emerald Cave, en 80 meter lång grotta där man efter att först ha simmat i smaragdfärgat vatten, totalt mörker, sedan kommer till en sandstrand. Men eftersom tidvattnet var för hög kunde de bara simma in cirka 15 meter och fick sen vända för gången täpptes igen helt av vågorna. Julie var lika glad ändå. Hon hade fullt på med att snacka med andra ungar och båtpersonalen.

Allt för nu.

/Kalle