Nya höjder i Vietnam

Efter tre nätter i Ho Chi Minh City befinner vi oss nu i Nha Trang. En bra stad en bit upp på den vietnamesiska kusten. Gillade den när jag var här 2006, gillar den fortfarande och kommer säkert åka tillbaka igen.

Dock har turismen sen 2006 växt enormt och staden har bokstavligen invaderats av ryssar. De är överallt, menyerna är på ryska, informationsskyltar på ryska och vietnameserna förutsätter nästan att man är ryss. Lite som Sverige och Koh Lanta kanske.

Utsikt över Nha Trang från vår hotellpool. Och nej, det är inte jag som tagit kortet utan Sandra som inte lider av höjdskräck och vi hänger inte där alls. Men hotellet, Phu Quy 2 är bra faktiskt. Förutom att fönstren är lite tunna och frukosten lite tråkig finns det inget större att klaga på.

-----

Igår spenderade vi dagen på Vinpearl Island. En enorm nöjespark med bland annat vattenland, karuseller, undervattensvärld, 4D-filmer. Ett paradis för en 12-åring. Ett grymt roligt ställe för oss andra.

Världens längsta linbana över vatten tog oss över till ön. Jag var något skeptisk inför den där höjden.

Tyvärr jagar man väl inte samma kickar som när man var 12, vilket gjorde att jag med min milda vattenskräck och ganska grova höjdskräck stod över vissa av de extrema vattenrutchbanor som fanns i vattenlandet.

Extremt laddad var jag innan. Sådär kaxig när det väl gällde. Men jäkligt kul var det som jag gav mig på.

Jag i Tsunamin. Den var rätt kul faktiskt. Men så sjukt brant.

Sandra på banan näst längst till vänster.

Julie hade också kul i barnens del. Åkte till och med de allra minsta rutchkanorna. Hon skrattade högt nästan hela tiden som vi badade.

På väg upp för sin favoritrutchbana, som för övrigt såg ut som soffan i Boktipset.

Sandra och Julie åker Lazy River som gick runt hela vattenlandet.

Hon hade kul åt de fula fiskarna i undervattensvärlden också. Endel fina fiskar också. Modernt som det var fick vi ställa oss på ett rullband och åka runt i akvariet. Bekvämt och bra.

Jullan är imponerad av alla färgglada fiskar.

4D-filmen var dock inte so much to hang in the christmas tree och den enda bergochdalbanan som fanns var lite väl kort. Men de såg å andra sidan ut att hålla på att bygga en del nya spännande saker i bergochdalbansväg.

Sandra åker bergochdalbana. Jullan sitter bredvid men syns tyvärr inte.

-----

Why Not är den mest klassiska bar/restaurangen i Nha Trang. Det är sen gammalt.

Men bäst i Nha Trang är ändå Louisiane Brewhouse som brygger sina egna öl, serverar bra mat, erbjuder solstolar och pool på stranden och gratis wifi.

Den där ölen var riktigt god också. Helt klart i klass med vissa svenska och amerikanska microbryggerier. Både deras pilsner och deras crystal ale tror jag hade sålt på Bolaget i en tillfällig lansering.

Vietnamesisk ale. Det trodde jag inte. Microbryggerierna breder ut sig.

Good Morning Vietnam, ett italienskt ställe med bra pizza, bra pasta pch riktig parmesanost kan också rekommenderas. De serverar också bra fatlagrad grappa. Vet jag av nån anledning.

Vietnamesiskt microbryggeri i Nha Trang. Ett måste om ni åker hit.

-----

I Saigon käkade vi gott, och lite dyrare, på Zanzibar. Men bäst var nog Ngon, ett välbesökt ställe som serverade allt det vietnamesiska köket hade att erbjuda.

Vi besökte War Remnants Museum, jag för andra gången, och fick en snabb genomgång av Amerikakriget, som det heter här. Hemsk skit. Så många människoliv och så mycket förstörelse till ingen som helst nytta. Fy fan.

Sista dagen var vi ute en heldag på Mekongdeltat och besökte sjungande och spelande bybor som bjöd på thé, godistillverkning (köpte med oss nåt kilo) och honungstillverkning (med tillhörande pytonorm) bland annat.

På bananbåt i Mekongdeltat.


Jag var på en liknande tur 2006 och man kan lugnt säga att turismen i deltat har ökat sen dess. Tyvärr känns det lite väl mycket som att man skeppas runt i något som ska föreställa det riktiga Vietnam men som mest är uppbyggt för turism.

Guiden vi hade kom dock från en av öarna vi besökte vilket gjorde vi fick chans att besöka huset där hennes föräldrar bodde och där hon var uppvuxen. Där tillverkade de risvin och drev grisfarm. Tyvärr låg deras hus en cykeltur bort vilket gjorde att Julie inte kunde följa med så hon och Sandra fick slappa i en hängmatta på lunchstället i stället.

Pigge Werkelin.

-----

Trafiken i Vietnam är verkligen kaos för oss. Men man lär sig och kommer in i det, även om det är smått jobbigt med allt tutande hela tiden.

Och lite glada är vi för att vi la lite extra pengar och flyger mellan städerna istället för att ta bussen.

-----

Imårrn åker vi vidare till Hoi An, skräddarstaden kallad och ska förhoppningsvis sy upp lite kläder.

Till Julie får vi nog ta i lite i storlekarna då det känns som att hon växer så det knakar just nu. Slukar ungefär dubbelt så mycket mat som för bara ett par veckor sen. Finns ingen hejd på ungen.

Vietnameserna har stulit vår unge igen. Alla försöker. Om de inte nöjer sig med att bara dra henne i tårna eller nypa henne i kinden. Men vi har koll på henne hela tiden.

/Kalle