måndag 23 april 2012

Åtta veckor senare

På väg hem då. Direktkärra hade varit att föredra. Nu blir det tre timmar i Istanbul på vägen. Sådär kul.

Avslutade Hong Kong med en halvdag i Stanley, på södra delen av ön. Förvånansvärt skönt att slippa undan staden i den lilla byn som var Hong Kongs första stad och dit engelsmännen först kom.

Jullan fick jobb på den något ruffiga men väldigt charmiga puben Smugglers Inn och följer inte med hem.

På Pickled Pelican/Café de Paris satte vi också till lunch i oss en av de bättre måltiderna under resan - sniglar till förrätt, äppeltarte till efterrätt och däremellan en mycket fin sirloinstek med potatispuré, portvinssås och vitlöksstekta haricorte verts.

Vi har käkat en jäkla massa gott på vägen genom sydöstra Asien. Stor del av nöjet enligt mig. Maten, taxiresorna och hotellen.

Kan vi rekommendera att ge sig ut och resa med en sju månader gammal bebis då? Ja, det är klart ni ska. Det är naturligtvis betydligt lättare många gånger att stanna hemma (eller i alla fall stanna på ett ställe och inte bo på 10 olika hotell). Men vi kommer minnas de här åtta veckorna betydligt bättre och kunna leva på de betydligt längre än om vi bara suttit hemma i huset i skogen.

Och även om det funnits stunder när man önskat att man vore hemma - när Julie blev magsjuk och kaskadspydde på planet ner, när hon fick vad vi tror var, vi vet fortfarande inte men får väl kolla upp det här, vattkoppor, eller när vi fick köpa nya flygbiljetter för en massa pengar, så har ändå den allra mesta tiden varit fantastisk. Och inte minst lärorik.

Vi har gjort, sett och upplevt en massa saker vi aldrig kommer glömma och vi har haft med oss världens snällaste, lugnaste och gladaste bebis som fått så mycket uppmärksamhet att hon antagligen kommer bli tokig ute i skogen.

Jag vet naturligtvis att hon inte kommer minnas ett dyft av det här när hon blir äldre men jag hoppas och tror verkligen att den här resan kommer sätta sina spår i henne ändå. Framförallt att hon fortsätter vara lika öppen och glad inför nya möten med människor. Och hundar och katter.

Och jag hoppas att hon kommer tycka om att titta igenom fotoalbumen och återupptäcka sin första långresa. Dessutom hoppas jag att vi kommer ha möjlighet att göra om det, med en Julie som är mer delaktig i allt som hör resandet till och som kan ta in alla intryck ännu mer.

Och eftersom jag fortfarande inte kommer överens med nya Blogger så kommer bildtexterna här:

1. Huvudrätten på Pickled Pelican/Café de Paris.

2. Jullan bakom baren på sitt nya jobb på Old Smugglers Inn.

3. Streets of Hong Kong.

4. Hong Kong by night.

2 kommentarer:

  1. Jullan, kom hem!! Farmor betalar bättre timpenning än den där baren.

    SvaraRadera
  2. Ett trädgårdsland, flera trädgårdsländer, det måste jag längga på minnet och använda ibland.

    Tack fina du för din kommentar på picki, det är sådana kommentarer som inspirerar mig att fortsätta blogga. Ville bara titta in och säga det. Trevlig helg!

    SvaraRadera