Utflykter i försommartid

Nu har potatisarna kommit i jorden. Eftersom Kalle var sjuk när trädgårdslanden skulle luckras upp lovade han att göra hela potatislandet. Knappt en meter (av femton) grävde han sen fick jag göra resten. Förkyld och ont i ryggen sa han, lat och vek sa jag. Sen gick han in och ställde sig vid spisen. Där han hör hemma.

Lite skillnad på jorden framför mig där det är grävt och bakom mig där jag ska gräva.

Dagen efter flydde Kalle till Växjö och min far och jag hjälptes åt att sätta ner dessa underbara potatisknölar i jorden medan Julie tog en lur.

Nästa helg ska fler rotfrukter och grönsaker ner i marken. Vi tar lite i taget så vi inte överanstränger oss. Undrar om Kalle är förkyld då också?

Nu befinner vi oss i ett soligt Ludvika hemma hos Kalles mormor och morfar. Känns nästan som sommar. Morfar Olle klippte gräset igår och Julie tittade storögt på.

Gräsklippning är spännande

Sen upptäckte hon gullvivorna som växer lite varstans här och började plocka dem. Slet av själva blomman rättare sagt. Åh vad jag längtar tills hon kommer in med en bukett och ger mig. Även om blommorna saknar skaft och knappt går att sätta i vas.

Fina blommor. Plocka lite bara.

Igår plockade mormor Anita fram ett luffaschack med massa smådelar. Verkade vara en dålig idé för jag trodde alla bitar skulle provsmakas men inte en enda hamnade i Julies mun. Börjar kanske förstå att man inte måste smaka på allt?

Anita bygger torn som Julie river ner.

Ett collage från besöket hos Kalles gammelmormor idag. Fem generationer.